Om könssterotyper & andra föreställningar..
Jag blir så less på alla dessa könssterotyper. Visst var jag smått medveten om dessa innan jag hade barn men inte alls på samma sätt som sedan jag fått barn. När jag själv växte upp så tänkte jag inte så mycket på det. På foton och vad mamma (och lite pappa) berättat så verkar jag ha varit mer en pojkflicka med jeans, manchesterbyxor och mjukisdressar som lekte cowboys och indianer med killarna än en klänning och princesstjej ;) Från övre tonåren blev jag lite mer medveten, främst för att feminism och jämlikhet intresserade mig. Innan dess brydde jag mig inte. Men de stereotypa könsrollerna är väldigt tydliga när man får barn och speciellt i förskola & skola.
Visst är klädkedjornas utbud av kläder väldigt könssterotypt med mycket blått, grönt, brunt till killar och rosa och spets till tjejer. Bilar och dinosaurier till pojkar osv. Men det är inte det som stör mig mest. Där kan man ändå göra ett val och köpa mer blandat, second hand och från märken som har mer unisex-kläder till barnen. Jag är medveten om att dessa märken är lite dyrare och att alla inte har råd. Men man kan även tillåta sina barn att ha en s. k tjej-tröja eller kill-tröja om barnet verkligen vill det. För vad är som det värsta som kan hända? Jo, barnet blir retat. Men om barnet själv valt kläderna så kanske det är så starkt att de orkar/vågar/törs ge dem som retas svar på tal? Oftast kanske man som förälder är mest rädd för vad andra ska tycka??
Nej, det som stör mig mest är egenskaper som av vuxna anses vara typiska för tjejer och killar. Att de ska vara på ett visst sätt och gilla en viss typ av saker för att de är just kille eller tjej. Klart att de får dessa egenskaper tillslut. Exempelvis så anser många vuxna att tjejer har mer fantasi och är mer skapande än killar. För killar gillar ju mer fart o fläkt och är mer aktiva. Visst, det kan stämma men det behöver inte vara så. Samtidigt anses tjejer vara bråkiga om det hörs och syns "för mycket" medan killar är mesiga om de är tysta, försiktiga och lyssnar mer än de pratar. Pojkar anses vara senare i utvecklingen än tjejer. Och visst det stämmer ibland och kanske främst när de kommer i puberteten, då är tjejerna där före killarna. Men många vuxna applicerar det även på små barn. Tjejer slutar med blöja före killar och killarna har svårare att hinna till toaletten, säger många både inom förskolan och föräldrar samt andra vuxna. Farligt att generalisera anser jag. Hos oss har A haft/har fortfarande ibland svårt hinna till toan och för N händer det nästan aldrig några olyckor. De är killar bägge två.
Idag fick jag höra en ny sak - tjejer i skolåldern har mer fantasi än jämnåriga killar och läser därför mer avancerade böcker. Beror det om det är så verkligen på det? I så fall beror det kanske på nåt annat, men knappast på att de saknar fantasi för att de är killar. Båda mina pojkar har en otrolig fantasi som jag hoppas de behåller. A har alltid byggt en massa utan ritningar och fantiserat kring det och N gillar att måla, pyssla och fantiserar kring det och även när han leker (som de flesta 4-åringar oavsett kön). A skriver små berättelser härhemma och ritar till det (kanske inte rätt stavat men vad spelar det för roll, fantsin är det inte fel på ;-)
När jag växte upp och gick i skolan fick vi ofta höra att tjejer var bättre i skolan än killar (det stämde iaf då). Jag måste erkänna att jag då tyckte det var bra, för killarna hade ju ett försprång i mycket annat och har det även senare i arbetslivet när det gäller tex. lönen. Men nu tycker jag inte det är så kul längre, jag vill ju att mina pojkar ska få de bästa förutsättningarna, som jag såklart oxå velat om de var tjejer. Och jag tror inte att killar är "dummare". Är det nåt med hur vi behandlar våra barn som gör att de får olika förutsättningar som sedan befästs?
Visst är klädkedjornas utbud av kläder väldigt könssterotypt med mycket blått, grönt, brunt till killar och rosa och spets till tjejer. Bilar och dinosaurier till pojkar osv. Men det är inte det som stör mig mest. Där kan man ändå göra ett val och köpa mer blandat, second hand och från märken som har mer unisex-kläder till barnen. Jag är medveten om att dessa märken är lite dyrare och att alla inte har råd. Men man kan även tillåta sina barn att ha en s. k tjej-tröja eller kill-tröja om barnet verkligen vill det. För vad är som det värsta som kan hända? Jo, barnet blir retat. Men om barnet själv valt kläderna så kanske det är så starkt att de orkar/vågar/törs ge dem som retas svar på tal? Oftast kanske man som förälder är mest rädd för vad andra ska tycka??
Nej, det som stör mig mest är egenskaper som av vuxna anses vara typiska för tjejer och killar. Att de ska vara på ett visst sätt och gilla en viss typ av saker för att de är just kille eller tjej. Klart att de får dessa egenskaper tillslut. Exempelvis så anser många vuxna att tjejer har mer fantasi och är mer skapande än killar. För killar gillar ju mer fart o fläkt och är mer aktiva. Visst, det kan stämma men det behöver inte vara så. Samtidigt anses tjejer vara bråkiga om det hörs och syns "för mycket" medan killar är mesiga om de är tysta, försiktiga och lyssnar mer än de pratar. Pojkar anses vara senare i utvecklingen än tjejer. Och visst det stämmer ibland och kanske främst när de kommer i puberteten, då är tjejerna där före killarna. Men många vuxna applicerar det även på små barn. Tjejer slutar med blöja före killar och killarna har svårare att hinna till toaletten, säger många både inom förskolan och föräldrar samt andra vuxna. Farligt att generalisera anser jag. Hos oss har A haft/har fortfarande ibland svårt hinna till toan och för N händer det nästan aldrig några olyckor. De är killar bägge två.
Idag fick jag höra en ny sak - tjejer i skolåldern har mer fantasi än jämnåriga killar och läser därför mer avancerade böcker. Beror det om det är så verkligen på det? I så fall beror det kanske på nåt annat, men knappast på att de saknar fantasi för att de är killar. Båda mina pojkar har en otrolig fantasi som jag hoppas de behåller. A har alltid byggt en massa utan ritningar och fantiserat kring det och N gillar att måla, pyssla och fantiserar kring det och även när han leker (som de flesta 4-åringar oavsett kön). A skriver små berättelser härhemma och ritar till det (kanske inte rätt stavat men vad spelar det för roll, fantsin är det inte fel på ;-)
När jag växte upp och gick i skolan fick vi ofta höra att tjejer var bättre i skolan än killar (det stämde iaf då). Jag måste erkänna att jag då tyckte det var bra, för killarna hade ju ett försprång i mycket annat och har det även senare i arbetslivet när det gäller tex. lönen. Men nu tycker jag inte det är så kul längre, jag vill ju att mina pojkar ska få de bästa förutsättningarna, som jag såklart oxå velat om de var tjejer. Och jag tror inte att killar är "dummare". Är det nåt med hur vi behandlar våra barn som gör att de får olika förutsättningar som sedan befästs?
Kommentarer
Skicka en kommentar