Känslor och tankar på en söndag..
Helgen har bestått av många känslor hos mig..
- Glädje över att vara lediga och göra saker tillsammans. Att se melodifestivalen tillsammans var riktigt skoj! Vi gjorde i ordning grönskaker och dipp och myste. Vissa dansade mer än myste :) Tror till och med Thomas tyckte det var lite kul ;-)
- Stolthet över barnen. Över A som ansträngde sig så på slalomskolan idag trots nervositet och faktiskt verkade tycka det var rätt kul! Över N som gjorde ett långt halsband själv (när jag var borta) trots att pappan tyckte det var jobbigt med pärlor och varför måste du göra det precis nu-attityd ;)
- Irritation (orkar inte förklara)
- Lycka över familjen (stora och lilla)
- Oro över pappa som är trött & nästan utbränd och inte sitt vanliga jag. Han har haft en tung vecka (veckor) och verkar ha bestämt sig för att sluta som rektor. Efter att ha varit rektor i över 20 år så har han nog velat göra det länge men samtidigt är det ett stort steg. Att han är nöjd med sitt beslut och mår bra är det enda viktiga. Jag skulle kunna skriva mycket om den skolsituation som varit i Överkalix (och som det stått om i NSD, Nordnytt osv.) men dels vet jag inte mer än det som stått i media och vad mamma vet och dels så är det viktiga för mig att min pappa mår bra och jag hoppas han fått en del uppskattning och inte bara skit, för han har verkligen försökt att göra både personal och elever o föräldrar "nöjda". Men inte lyckats. Och ja det är chefen som är ytterst ansvarig för arbetsmiljön. Men alla har väl eget ansvar över handlingar man gör utanför arbetstid? Och även på arbetstid. Om jag som statstjänsteman skriver under ett beslut eller pratar med en kund så är jag själv ytterst ansvarig.
- Stress över att det är sista veckan på FK som börjar imorgon. Känns jättebra men tiden har gått så fort sen jag tackade ja till nya jobbet och jag har en del ärenden kvar att avsluta och fina kollegor att säga hej då till :)
- Längtan efter en resa till värmen :-)
- Glädje över att vara lediga och göra saker tillsammans. Att se melodifestivalen tillsammans var riktigt skoj! Vi gjorde i ordning grönskaker och dipp och myste. Vissa dansade mer än myste :) Tror till och med Thomas tyckte det var lite kul ;-)
- Stolthet över barnen. Över A som ansträngde sig så på slalomskolan idag trots nervositet och faktiskt verkade tycka det var rätt kul! Över N som gjorde ett långt halsband själv (när jag var borta) trots att pappan tyckte det var jobbigt med pärlor och varför måste du göra det precis nu-attityd ;)
- Irritation (orkar inte förklara)
- Lycka över familjen (stora och lilla)
- Oro över pappa som är trött & nästan utbränd och inte sitt vanliga jag. Han har haft en tung vecka (veckor) och verkar ha bestämt sig för att sluta som rektor. Efter att ha varit rektor i över 20 år så har han nog velat göra det länge men samtidigt är det ett stort steg. Att han är nöjd med sitt beslut och mår bra är det enda viktiga. Jag skulle kunna skriva mycket om den skolsituation som varit i Överkalix (och som det stått om i NSD, Nordnytt osv.) men dels vet jag inte mer än det som stått i media och vad mamma vet och dels så är det viktiga för mig att min pappa mår bra och jag hoppas han fått en del uppskattning och inte bara skit, för han har verkligen försökt att göra både personal och elever o föräldrar "nöjda". Men inte lyckats. Och ja det är chefen som är ytterst ansvarig för arbetsmiljön. Men alla har väl eget ansvar över handlingar man gör utanför arbetstid? Och även på arbetstid. Om jag som statstjänsteman skriver under ett beslut eller pratar med en kund så är jag själv ytterst ansvarig.
- Stress över att det är sista veckan på FK som börjar imorgon. Känns jättebra men tiden har gått så fort sen jag tackade ja till nya jobbet och jag har en del ärenden kvar att avsluta och fina kollegor att säga hej då till :)
- Längtan efter en resa till värmen :-)
Låter som en bra helg (minus irritaionen och oron). Skönt i alla fall att ni kunde vara ute och att A verkar gilla slalom. Å så mycket roligt vi har haft i backarna. =) Att våra nära och kära mår bra är ju det viktigaste och då blir det ju än jobbigare bo så långt bort. Kram.
SvaraRadera