Tankar & funderingar..
Hösten för ofta med sig funderingar kring framtiden för mig. Om förändring och livsplaner.
Jag & Alexander fyller år på hösten och födelsedagar gör mig påmind om åren som varit och hur fort åren går. Det är mysigt att fira sitt barns födelsedagar men samtidigt lite vemodigt att tiden går så snabbt! Och sin egen födelsedag är ju en påminnelse om att tiden går fort, om något ;) Jag har inte haft ålderskriser förut men ju närmare 40 år så kommer även åldersnojan smygande..
9-år är min storkille, det är många år men samtidigt är han min lille kille än. Och har tid & lust att mysa & uppskattar att umgås med familjen :) Han har mycket funderingar och tar in kunskap om allt. Han är också ifrågasättande om det jag & Thomas säger om olika fakta, historia osv. Kanske typiskt dagens barn - att inte "bara" köpa det vuxna säger som en sanning. Han läser mycket och vi har Harry Potter & Sagan om ringen, som ett ständigt tema hemma just nu :-) 9-års åldern är en härlig ålder!
Varför funderar jag annars på livet och livsplaner?
Dels beror det på hösten. Som jag förknippar med förändring.
Dels längtar jag ofta "hem" till Norrbotten på hösten.
Och så längtar jag efter ett syskon till A&N, en liten bebis i familjen. Men det gör inte min man så det blir inget av med det. Jag har försökt övertala honom, men han är orubblig.
Både mina & Thomas föräldrar blir äldre och tröttare och med mer krämpor. Vi saknar dem och det blir allt för få tillfällen per år som vi ses. Min syster har fått AT-tjänst på Sunderbynssjukhus i Luleå och hon och Anton ska flytta upp från Göteborg till Luleå i februari. En god vän flyttade nyligen "hem" till Norrbotten från Stockholm. Så då började jag & Thomas prata om att flytta till Norrbotten. Men vi landade i att det känns för jobbigt, för jobbigt byta bostad & skola för Alexander. T har nyss bytt jobb så han är inte så sugen på att göra det igen. Jag skulle tycka att ett bra jobb vore värt den utmaningen. Men att vi bägge skulle få bra jobb däruppe samtidigt är ju inte så troligt. Alexander vill inte höra talas om någon flytt. Han har sina kompisar, sitt fotbollslag & skola här och han trivs väldigt bra. Hur skulle det påverka honom om vi flyttade nu? Noah har säger nej, jag vill inte flytta men mest på grund av att brorsan säger så.
Så vad blir det då? Jag vet inte. Förmodlingen inget av varken flytt eller bebis.
Kanske jag ska gå en högskolekurs istället?! ;-)
Jag & Alexander fyller år på hösten och födelsedagar gör mig påmind om åren som varit och hur fort åren går. Det är mysigt att fira sitt barns födelsedagar men samtidigt lite vemodigt att tiden går så snabbt! Och sin egen födelsedag är ju en påminnelse om att tiden går fort, om något ;) Jag har inte haft ålderskriser förut men ju närmare 40 år så kommer även åldersnojan smygande..
9-år är min storkille, det är många år men samtidigt är han min lille kille än. Och har tid & lust att mysa & uppskattar att umgås med familjen :) Han har mycket funderingar och tar in kunskap om allt. Han är också ifrågasättande om det jag & Thomas säger om olika fakta, historia osv. Kanske typiskt dagens barn - att inte "bara" köpa det vuxna säger som en sanning. Han läser mycket och vi har Harry Potter & Sagan om ringen, som ett ständigt tema hemma just nu :-) 9-års åldern är en härlig ålder!
Varför funderar jag annars på livet och livsplaner?
Dels beror det på hösten. Som jag förknippar med förändring.
Dels längtar jag ofta "hem" till Norrbotten på hösten.
Och så längtar jag efter ett syskon till A&N, en liten bebis i familjen. Men det gör inte min man så det blir inget av med det. Jag har försökt övertala honom, men han är orubblig.
Både mina & Thomas föräldrar blir äldre och tröttare och med mer krämpor. Vi saknar dem och det blir allt för få tillfällen per år som vi ses. Min syster har fått AT-tjänst på Sunderbynssjukhus i Luleå och hon och Anton ska flytta upp från Göteborg till Luleå i februari. En god vän flyttade nyligen "hem" till Norrbotten från Stockholm. Så då började jag & Thomas prata om att flytta till Norrbotten. Men vi landade i att det känns för jobbigt, för jobbigt byta bostad & skola för Alexander. T har nyss bytt jobb så han är inte så sugen på att göra det igen. Jag skulle tycka att ett bra jobb vore värt den utmaningen. Men att vi bägge skulle få bra jobb däruppe samtidigt är ju inte så troligt. Alexander vill inte höra talas om någon flytt. Han har sina kompisar, sitt fotbollslag & skola här och han trivs väldigt bra. Hur skulle det påverka honom om vi flyttade nu? Noah har säger nej, jag vill inte flytta men mest på grund av att brorsan säger så.
Så vad blir det då? Jag vet inte. Förmodlingen inget av varken flytt eller bebis.
Kanske jag ska gå en högskolekurs istället?! ;-)
Kommentarer
Skicka en kommentar