Året som gått - 2017
Nu har vi sagt farväl till året som gått och välkomnar 2018!
2017 har varit omvälvande, sorglig, jobbigt, roligt, berikande och utmanande.
Jag brukar göra en lång summering. Men den blir inte lika lång som vanligt i år.
Nyårasafton kan kännas lite vemodigt, men denna gång känns det skönt att vända blad och starta med ett nytt år!
Sorgligast - var att Thomas pappa & barnens farfar lämnade oss den 26 juli 2017. Dagen före Ts födelsedag. Ola hade varit sjuk en längre tid men på slutet blev han snabbt sämre och från maj - juli när vi inte träffade honom, hade han blivit väldigt sjuk och orkade knappt vara uppe alls, äta eller prata speciellt mycket. Barnen och T fick ändå ett fint farväl dagarna tillsammans i juli, då de umgicks mycket. Begravningen i augusti var väldigt fin, och vi samlandes efteråt och åt lunch tillsammans och mindes Ola i hans båt på älven.
Mest utmanande - var min nya tjänst på jobbet och de nya arbetsuppgifterna. det är också väldigt roligt och jag minns inte när jag lärt mig så mycket på jobbet som jag gjort det senaste halvåret. Det är kul & inspirerande. Uppdraget som huvudskyddsombud är på 75 procent och jag hoppade på det efter semestern. På 25 procent jobbar jag med vägledning mot studier och stöttar mina kollegor i kundmottagningen men inskrivningssamtal två ggr i veckan.
Jag kommer fortsätta att främst jobba med arbetsmiljöfrågor 2018 och har blivit vald till huvudskyddsobud för Norrland för tre år. Om jag känner att jag inte hinner med eller orkar så kan jag såklart kliva av uppdraget och jobba som vanlig arbetsförmedlare. Uppdraget innebär mycket resor vilket är både roligt & jobbigt.
Privat var nog mest utmanande att se T så ledsen och att försöka vara ett stöd i sorgen. Hela hösten har T varit trött och inte haft den ork han vanligtvis har. Han jobbar men sen blir det inte så mycket mer.
Barnen har klarat sorgen bra, de var väldigt ledsna precis när farfar dog, men de lever ju i nuet och det händer hela tiden saker i deras liv, så de fokuserar på annat.
Eller klara en sorg bra, vad betyder det egentligen?
Roligast - Resan till New York!
Vilken häftig stad & att få uppleva den med T & barnen. Jag åker gärna tillbaka till NYC.
Berikande - att följa mina barn på deras väg mot att bli självständiga individer. Stötta dem och (försöka) uppfostra dem. Det är utmanande med en tonåring i familjen, men faktiskt mer glädjefyllt än jobbigt hittills. Jag har alltid förväntat mig att det ska vara lite jobbigt, både jag & syrran revolterade mycket mot våra föräldrar. Tonåringar är också kloka, de är ju på väg att bli vuxna, det är roligt med diskussioner när jag tar mig tid att lyssna & umgås när han är på humör för det.
Det är också en annan tid nu och vi är annorlunda som föräldrar i vår generation. Jag tror vi är mera vänner med våra barn, men med föräldraansvar och respekt kvar. Jag hoppas det är så.. Vi är också mera uppdaterade och försöker hänga med. Tror jag i alla fall ;) Mina barn är pojkar och det gör väl att de kanske ska revoltera mer mot sin far.
Även att fylla 40 år är faktiskt berikande.
Låter kanske som kliché. Men det gör att jag har tänkt mycket på vad jag vill med mitt liv, vad vill jag fokusera på och vad vill jag ändra på. Vi får se vad 2018 för med sig.
Jag hoppas på utmanande arbetsuppgifter, god hälsa, mer träning och uteaktiviteter och att alla i min lilla & stora familj får vara friska. Kanske en resa också?
Min största prioritet är alltid barnen. Att se dem glada & lyckliga är bästa känslan i hela världen!
2017 har varit omvälvande, sorglig, jobbigt, roligt, berikande och utmanande.
Jag brukar göra en lång summering. Men den blir inte lika lång som vanligt i år.
Nyårasafton kan kännas lite vemodigt, men denna gång känns det skönt att vända blad och starta med ett nytt år!
Sorgligast - var att Thomas pappa & barnens farfar lämnade oss den 26 juli 2017. Dagen före Ts födelsedag. Ola hade varit sjuk en längre tid men på slutet blev han snabbt sämre och från maj - juli när vi inte träffade honom, hade han blivit väldigt sjuk och orkade knappt vara uppe alls, äta eller prata speciellt mycket. Barnen och T fick ändå ett fint farväl dagarna tillsammans i juli, då de umgicks mycket. Begravningen i augusti var väldigt fin, och vi samlandes efteråt och åt lunch tillsammans och mindes Ola i hans båt på älven.
Mest utmanande - var min nya tjänst på jobbet och de nya arbetsuppgifterna. det är också väldigt roligt och jag minns inte när jag lärt mig så mycket på jobbet som jag gjort det senaste halvåret. Det är kul & inspirerande. Uppdraget som huvudskyddsombud är på 75 procent och jag hoppade på det efter semestern. På 25 procent jobbar jag med vägledning mot studier och stöttar mina kollegor i kundmottagningen men inskrivningssamtal två ggr i veckan.
Jag kommer fortsätta att främst jobba med arbetsmiljöfrågor 2018 och har blivit vald till huvudskyddsobud för Norrland för tre år. Om jag känner att jag inte hinner med eller orkar så kan jag såklart kliva av uppdraget och jobba som vanlig arbetsförmedlare. Uppdraget innebär mycket resor vilket är både roligt & jobbigt.
Privat var nog mest utmanande att se T så ledsen och att försöka vara ett stöd i sorgen. Hela hösten har T varit trött och inte haft den ork han vanligtvis har. Han jobbar men sen blir det inte så mycket mer.
Barnen har klarat sorgen bra, de var väldigt ledsna precis när farfar dog, men de lever ju i nuet och det händer hela tiden saker i deras liv, så de fokuserar på annat.
Eller klara en sorg bra, vad betyder det egentligen?
Roligast - Resan till New York!
Vilken häftig stad & att få uppleva den med T & barnen. Jag åker gärna tillbaka till NYC.
Berikande - att följa mina barn på deras väg mot att bli självständiga individer. Stötta dem och (försöka) uppfostra dem. Det är utmanande med en tonåring i familjen, men faktiskt mer glädjefyllt än jobbigt hittills. Jag har alltid förväntat mig att det ska vara lite jobbigt, både jag & syrran revolterade mycket mot våra föräldrar. Tonåringar är också kloka, de är ju på väg att bli vuxna, det är roligt med diskussioner när jag tar mig tid att lyssna & umgås när han är på humör för det.
Det är också en annan tid nu och vi är annorlunda som föräldrar i vår generation. Jag tror vi är mera vänner med våra barn, men med föräldraansvar och respekt kvar. Jag hoppas det är så.. Vi är också mera uppdaterade och försöker hänga med. Tror jag i alla fall ;) Mina barn är pojkar och det gör väl att de kanske ska revoltera mer mot sin far.
Även att fylla 40 år är faktiskt berikande.
Låter kanske som kliché. Men det gör att jag har tänkt mycket på vad jag vill med mitt liv, vad vill jag fokusera på och vad vill jag ändra på. Vi får se vad 2018 för med sig.
Jag hoppas på utmanande arbetsuppgifter, god hälsa, mer träning och uteaktiviteter och att alla i min lilla & stora familj får vara friska. Kanske en resa också?
Min största prioritet är alltid barnen. Att se dem glada & lyckliga är bästa känslan i hela världen!
Kommentarer
Skicka en kommentar