Irritation..

Det här med att acceptera det man inte kan förändra eller acceptera att man inte kan förändra vissa personer. Att det ska vara så svårt. För mig alltså.

Irriterar mig på personer som jämt gnäller, de som inte kan hitta något positivt att säga. Visst kan det finnas fog för en del gnäll, men allt är inte bara negativt. Personer som gör sig rolig på andras bekostnad men själv blir arga om ngn skojar med dem eller ens frågar dem om nåt. Hur orkar man. Tillbaka på skolgården. Det är tyvärr svårt eller omöjligt att ändra på dessa personer.

Sen blir jag sur på mig själv för att jag inte kan hålla tyst, eller inte låta bli att visa att jag inte håller med. Varför? För det är ju inte fel att säga vad man tycker, eller?! Det har då inte jag lärt mig i alla fall & jag försöker lära mina barn att stå upp för sina åsikter & säga till om någon gör nåt elakt & dumt.

MEN, det tar så mycket energi. Energi som jag kan lägga på annat, viktigare saker. Så känns det tyvärr ibland!

Nog med gnäll från mig ;)
Solen skiner & det är vår. Lycka, glädje, barn med gympaskor, vattenpölar, fotbollsträningar, tulpanknoppar..